Jag kan upplevas väldigt negativ

och ja, jag är nog det ganska ofta. Hur gärna man än vill vara den där positiva, spralliga alltid. Men jag är väldigt negativ, tyvärr. Men i allt detta med renoveringen har jag verkligen försökt tänka positivt och tänka att " Vad bra det kommer bli när det blir klart".

Men igår rann koppen över. Det var först ett samtal om försenad kyl och frys. Sedan när vi var på Ikea, var skåpet som jag mentalt ställt in mig på, inte alls vad vi tänkt oss. Sedan var tyget mer eller mindre slut, om man då bortser från den lilla 1,5 meters biten jag faktiskt fick med mig hem. Sedan när vi kom hem och var vädligt spända över vår garderob, som svärfar då hade monterat ihopa. Dvs skjutdörrarna, som även dem var försenade.... Då kan inte fredrik få ut sina kläder. Nej skjutdörrarna är mer eller mindre ivägen. Luften bara rann ur mig. Satte mig ner i soffan med en glass.