Flygradsla...

Japp, jag ar flygradd. Och da skulle man flyga sjalv. Alsklingen korde mig till flygplatsen, blev valdigt upprord att tekniken kommit sa langt sa man ska checka in sjalv. Blev sa fortvivlad sa jag borja grata en skvatt. Trams, jag vet. Men jag ville verkligen inte flyga sjalv. Men fredrik holl om mig, och sa ord som varmde och peppa mig.

Passkontrollen gick bra, sedan vidare till sakerhets kontrollen, och da borjade det pipa. Vakten krop nastan innanfor trosorna pa en, men jag fick ga. Sedan var det min vaska, som de rota igenom, Inget dar heller.

Forsta flyget avklarat. Nu var man i Vienna, Austria. Flyget fran Kopenhamn var forsenat, sa kande mig stressad. Hann ringa till Fredde o saga att allt hade gatt bra, skont att hora en varm och vanlig rost.

Nar nasta flyg visa sig vara ett propeller plan, tankte jag bara, ni maste skamta med mig.
Men val framme i Kosice, Slovakien var jag sa glad och lojligt stolt over mig sjalv att jag som ar sa himlans radd for att flyga, klara detta pa egen hand. Fredrik, du gor mig till en starkare och battre manniska.

Taxiresan var aven det ett orosmoment, da jag knappt vagar aka taxi sjalv hemma, allt man hort om valdtakter, sa ar man en mes helt enkelt.
Men taxiresan gick over forvantan. Aven om all sno gjorde farden en aning slirig.