Härmapa!

Det känns som jag härmar min vän Lojse lite... Det här med att säga vad man äter var dag. Hon använder inte samma metod som jag att gå ner, men ni förstår vad jag menar. Så jag känner att jag inte ska härmas, så numera får ni nog inte veta vad jag äter om dagarna. Men jag forsätter så klart att kämpa på med mina points.

Igår var det simning på schemat, det har varit uppehåll nu under jul och nyår och börja igår. Rasmus har fått börja i en bättre grupp, eftersom han var för bra för den förra. Den han fick på innan var mycket mycket lek. Ett sätt att göra barnet van vid vatten, att visa att det inte är något farligt. Och när han kan flyta i 5 sekunder på rygg, för att sedan vända sig själv, och ligga på mage i 5 sekunder får man lov att byta, vilket då Rasmus kan.

Men nu är det mera allvar, vilket Rasmus inte var beredd på. Det var mycket simma ryggsim, ( vilket Rasmus aldrig aldrig har gjort). Det gick inge vidare, och det är ju inte Rasmus fel. Men det är bara att öva mitt hjärta. Simfröken (?) sa vi skulle försöka göra saker han tyckte var roliga, och vi dök från kanten, för det kan han ju, det är han väldigt duktig på. I det stora hela så tyckte jag det var en bra första gång, men det gör ont i mig när han blir så ledsen. Han sa till mig, jag är ju inte så duktig som dem, vad ska jag göra? Jag kan ju inte... O så de valp ögonen.
Men när han börja simma så våga han inte ens doppa huvudet, o nu dyker han mellan mina ben. Så vi ger inte upp, jag ska hjälpa honom.

Väl hemma igen blev det att diska, sedan mös vi i soffan. Jag somna i Fredriks knä, och tror jag vakna först när han sa att han var hungrig. Då la han kudde under mitt huvud och la mitt täcke över mig!! Tack älskling! Du e underbar!!!